Osäker?

Hur många människor är inte osäker på sitt utseende dagligen?
Det vanligaste vi gör ganska ofta är

(det här gäller INTE bara tjejer)
* sminka sig
* Fixar håret
* Raka sig under armhålor/benen/och andra ställen.
* Klä sig "rätt".

Och något många tänker på ganska ofta är nog. (Nu utgår jag väldigt mycket ifrån tjejsnack och mina egna funderingar)

* Oj, ser inte min rumpa lite stor ut i de här?
* Varför ser inte jag ut sådär för?
* Men om jag färgar håret...?
* Om jag kanske gick ner i vikt lite.. Om jag började träna lite?
* Har jag gått upp i vikt? Ser jag inte lite större ut?

Det jag menar är, varje dag lever vi efter ideal som vi aldrig någonsin kommer kunna uppnå. Det räcker med att se en affisch på en modell. Inte nog med att personen i fråga ser vacker ut, vi vet i bakhuvudet att det har krävts en hel del arbete för det där fototo. De har haft sminkös, någon som fixar håret, rätt ljus, bra fotograf. Sen ska vi inte ens gå in på hur mycket många foton redigeras.

Vi bombas varje dag av reklamer på olika sajter och tidningar. Bantingspiller, skönhetsoperationer, reklambilder över huvudtaget med dödsläckra människor. Hur långt är vi redo att gå för att vara den perfekta människan? Vissa går så långt att de utvecklar anorexia. Andra ger bara upp och mår dåligt. Men fortfarande, vi sträcker oss efter idealen. Jag vet själv att jag inte accepterar fullt ut den jag är. Och speciellt inte hur jag ser ut. Jag tänker på hur jag ska klä mig för att FRAMHÄVA det jag gillar med mig själv. Jag tänker på hur jag ska dölja det jag inte gillar. Ett tag gick det så långt att jag skämdes över min vikt, att jag gick i för stora kläder som täckte hela mig.

Vi spenderar mycket pengar på kläder, smink, hårprodukter, skor. För att passa in i normen, eller för att kanske sticka ut och synas. Ibland önskar jag att det fanns en gräns, en gräns man kunde dra i ålder innan man började bombas med allt om hur en människa SKA se ut, och hur mycket en människa SKA väga. Inte nog med att vi ska tänka på hur vi ser ut i kläder, vi ska tänka på hur vi ser ut nakna också. Vi ska helst raka oss på alla ställen på kroppen (smaksak, men ni förstår normen även fastän jag tar i).
Och det kryper ner i åldrarna. Redan i sexan/sjuan ska man tänka på vad man har för underkläder i omklädningsrummet så ingen påpekar det också. Jag blir så arg över hur det kryper ner i åldrarna!


Det finns smink för unga människor, det finns string och hotpants för unga människor. Jag blir så jävla förbannad när jag ser barn i åldrarna 10-12 år som springer runt i högklackat, handväskor, smink, och kläder som är för att visa upp kroppen. För det första har de inga former riktigt vid den åldern att visa upp, för det andra borde de få vara barn längre. De är nog inte ens medvetna om vad de skickar ut för signaler när de bär allt de bär. Och ingen gör något åt det. Vi står och tittar på, vi ser hur de yngre generationerna förstörs. Bit för bit blir det värre. Det gäller ju inte bara tjejer heller. Det gäller grabbarna också. Det gäller att vara kaxigast, ha de dyrare telefonerna och märkesgrejjerna. Det gäller att våga vara taskig mot folk, det gäller att kunna käfta med de som är äldre.

Vart fan är världen påväg? Jag hänger inte med själv. Jag säger inte på någotvis att jag är bättre heller. Jag blir också påverkad av omgivningen och all reklam om hur man ska se ut. Jag strävar också, även fastän jag kanske inte riktigt vet varför. Huvudsaken är väll att folk ser mig för vem jag är, inte för hur jag ser ut? Huvudsaken är väll att man träffar en människa och stannar som vän/partner för personligheten, och inte utseendet.

Jag kände bara för att skriva av mig, och måste avrunda här nu, eftersom batteriet håller på att ta slut.

Buh'bai!

Kommentarer
Postat av: Sandra

bra skrivet emelie! håller med fullt ut! kramas!

2010-08-18 @ 17:40:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0