HelloEmie

Drömmar kan man inte rå för.
Känslor kan man inte rå för....

fan vad ont det gör. Idag blir jag uppäten innifrån.


Jag måste försöka göra något, men jag vet inte vad, jag tror jag redan försöker, att jag försöker fixa allt. Det går bara inte så snabbt. Jag är en bomb som skulle kunna explodera närsom helst!
Fan också.


Idag ska jag försöka få tiden att gå, genom att köpa pumpor och karva ur, och så måste jag köpa godis, och hoppas på att barnen knackar dörr!

Tidsfördriv, enjoy!

Spooky as fuck, gissa om att jag blev rädd när jag kollade mig själv i spegeln...

När spriten åker in, kommer sanningen fram.
Det är helt otroligt faktiskt. Sanningen bara hoppar fram!

Och sanningen är inte alltid så jävla rolig att höra.
Nej jag vet att jag inte är en top model. Mamma och pappas gener blandades, och hoppla, så ploppade jag fram. Jag är den jag är. Skapt som jag är. Vad är det för fel med det?
Om jag skulle se ut som en porrstjärna, eller en känd sångerska, eller en modell, så skulle jag vara tvungen att genomgå många operationer innan min kropp var klar.
Är det värt det? Jag tror faktiskt inte det.


För saken är den, ingen ska få mig att känna mig mindre snygg.
För det är jag inte! För min insida gör mig fin!
Och det gäller alla andra människor också. Förstår såklart att folk vill göra operationer för sitt självförtroende, jag själv skulle ha gjort det om jag hade haft råd. Kanske lika bra att jag inte har råd. Jag kanske ångrar mig i efterhand. Men de flesta människor är vackra, precis som de är. När de är nyvakna, när håret gör som det vill.
När man har varit ute och gått, och fått naturliga rosor på kinderna.
Eller när man varit ute i solen, och fräknarna kommer fram.

Du är skapt till den du är.
Älska dig själv.

Hej... Jag finns också...
Jag har också känslor.. och åsikter... och frågor..

Men ingen frågar mig..

När det snöar, så får jag en konstigt underbar känsla i magen.
Det är som att jag blir kär, fast ändå inte. Allt känns så luddigt, tryggt, och bara bra.
Det känns som om att jag lever igen när det snöar. Jag blir lyckligare av snön helt enkelt.
Att bara se snön falla gör mig lycklig. För när jag ser snön falla, så kommer alla minnen, alla underbara minnen.


Men alla minnen är inte lyckliga, vissa är plågsamma. Vissa är så lyckliga, att det gör ont i mig idag.



Snööö! <3

Nej jag kommer inte ihåg, jag kommer inte ihåg igår, jag vill inte komma ihåg idag, och jag vill inte ens vakna imorgon.

Fan varför fuckade jag upp saker i livet för?
Föddes jag med ett jävla hjärnfel eller? Varför hatar jag allt, och varför hatar allt mig för?

Jag läste Angelicas blogg, där hon skrev om vad hon trodde hon skulle bli när hon blev stor! (barndrömmar you know!)

Och jag insåg själv att, gud, jag måste också få dela med mig!
När jag var liten, så ville jag bli advokat. jajjemen! Allvarligt talat, jag hade inget humm om vad dom egentligen gjorde, jag trodde väll mest att de räddade oskyldiga människor dag in och dag ut och var skitrika. Sen att de faktiskt fanns advokater som försvarade mördare och sånt, det visste jag inte om.

Sen hände något, och jag ville bli präst, bara för att min kusin på pappas sida var det. Den perioden gick över ganska snabbt, och jag slutade att tro på gud helt. Det kanske var lika bra det, fast det är ju sjukt mycket pengar i det också.
Sen så gjorde jag ett löfte till mina föräldrar, och mina morföräldrar, helt omedvetet, bara för att göra dom glada. Jag lovade dom, att när dom blev gamla, så skulle jag ta hand om dom och hjälpa dom med allt. Det var för tillfället något jag bara sa för att göra dom glad. Men nu, flera år senare, så har jag ju faktiskt jobbat med gamla människor, och jag gillar det otroligt mycket..

Det jag inte förväntade mig, var att jag skulle vara en arbetslös, fattig 19-åring.  När jag var liten, så trodde jag att jag skulle resa runt och se mycket utav världen, jag skulle vara rik, och kunna skämma bort mina nära och kära. Ja, jag skulle kanske t.o.m vara känd! Jag skulle kanske ha en karriär, och ett påbörjat familjeliv. Jag skulle ha det mesta jag ville ha. Men ack och ve, livet kan slå slint. Man kan drömma, man SKA drömma, och det är okej, även fastän inga utav mina drömmar blev sanna!

Men jag fortsätter att drömma om min framtid, hur den kanske ser ut om 5 år, eller 10 år! För om jag drömmer tillräckligt mycket, så kanske jag lyckas.

Och jag tror jag ska göra det nu, jag ska lägga mig och drömma. För jag vet vad jag vill ha just nu, jag vet allt jag vill ha, och som jag skulle kunna få. Men jag tar det inte, jag ber inte om det. För det känns dumt.

Så därför tänker jag lägga mig och drömma om det, och unna mig en stunds lycka iaf!

Godnatt! :)

Jag är verkligen lyckligt lottad. Hela den här veckan har varit asdålig. Jag har gråtit, skrikit, haft panik, varit ledsen, kastat saker runt om mig och hållt mig inomhus.
Så får världens bästa vän reda på hur jag mår, och åker ifrån UPPSALA och hit för att träffa mig, hjälpa mig, och få mig på bättre humör.
Jag är lyckligt lottad när det kommer till vänner, utan tvekan.
Erika var tänkt att ta nattåget upp, men det var fullt, så det slutade med att hon och hennes kille oskar bilade upp!
Hon kom hit, följde med mig till läkaren, sen köpte vi fika och mådde allmänt gott.
Igårkväll så åt vi en massa ost och kex, rökt renhjärta, ölkorv. Oskar hade köpt en ost som luktade tåbira. På riktigt alltså, Erika öppnade påsen och jag sniffade in rejält, och trodde att jag skulle spy!

Sen fick jag tre fina runsmycken av Erika också. Dom står för Kaos, harmoni, balans och självkännedom.
Sen efter allt ätande och skrattande åkte vi på "björnsafari". Vi fick inte se någon björn däremot.
Igårkväll var den bästa kvällen jag har haft på väldigt länge. Jag skrattade och busade tills jag knappt kunde andas. Man vet att man har roligt när man skrattar så hårt att man kippar efter luft!

Får se vad det blir, kanske(stort kanske) åker till Arås en sväng, var ju ett tag sen jag var dit och var där mer än fem minuter!

Ifall jag är osocial, så är det för att jag inte har nå pengar på telefon, så ring istället.
Ännu mindre har jag tillgång till min egna dator, så jag är inte online så väldigt mycket.

Ciaoo

Överväger starkt nu på att stänga ner både blogg och facebook.
det kommer inga fler uppdateringar här på ett bra tag.
Jag vill inte uppdatera, jag vill inte veta, jag vill inte känna.

Jag vill vara en robot.

Det är helg igen. Det är t.o.m lördag. Snart är helgen slut.
Beslutsångest om jag ska gå ut överhuvudtaget. Hade säkerligen varit kul, men kanske inte det bästa just för mig.
Idag var en sån dag då jag bara vaknade och ville skrika, och morgonen började såklart med tårar.

Jag är ingenting, jag är ingenting utan vänner, utan stressen, utan en hobby, utan något att göra.
Jag är bara ett tomt skal.


Idag är ingen bra dag.