Totally dead

hela jag känns tom. Inget är som det ska, fast ändå som det ska.
Jag är klar med skolan för våren, och har satt igång att jobba nu under sommaren.
Det är väldigt skönt och får mina dagar att gå. Mina arbetskamrater är suveräna. Dom skrattar, och dom skämtar och är trevliga.
Samtidigt känner jag mig som en zombie. Jag vandrar runt här hemma och gör det som måste göras. Det är bara tomt.
Men sen, när rätt låt slås igång så kommer allt ut, på en gång!
Så om ni umgås med mig, och jag börjar sjunga med i texten, och verkligen kan texten, så är risken stor att jag verkligen menar orden jag säger. I vissa fall alltså. Kanske inte alla låtar som spelas på radio. Men orden kan menas, kanske t.o.m till någon i närheten utav mig. I många fall sjunger jag med i texter till människor runtom mig, det är bara det att ingen någonsin fattar.

När ni lyssnar på låtar, lyssnar ni bara på allt som smälter samman, eller lyssnar ni mer på refrängerna, eller tar ni in allt?

Nu ska jag fortsätta sura, sjunga, och måla.

Sämsta

Idag känns det verkligen att det är sämsta veckan på länge.
Allt gör ont, allt känns stressigt, allt är jobbigt, allt är deprimerande, och allt är SJUKT ångestframkallande.

Kombinera stress med tusen frågor, dålig sömn, beslutsångest och egoism så mår man verkligen dåligt.

Konstigt

Det är konstigt, hur allt är egentligen..

Hur allt fungerar, att det fungerar, varför det ska fungera. Varför slutar det fungera för?
Framförallt, varför slutar jag fungera som jag ska? varför glappar jag som en trasig docka för?


Varför kan det inte bara vara enkelt?
Och har det någonsin varit enkelt?

RSS 2.0