Väntar
Sitter för tillfället hemma hos mamma och pappa. En hel lugn lördag skulle jag tro. Händer nog inte så mycket idag, blir nog liggandes i soffan och glor på tv senare.
Det är skönt att bara vara.
Jag har funderat på en sak, föds alla med olika mentaliteter, eller alla med samma?
För vissa känner alla känslor de har väldigt intensivt, medans andra har det lite ... ja inte lika intensivt helt enkelt.
Min pappa påstår att jag föddes med intensiva känslor. Det kan nog stämma.
Jag är en sån människa som är som en berg och dalbana utav känslor. Det gäller att ha orken för att hänga med i mina ups and downs. När jag är lycklig, så går det inte att dölja, allt bara bubblar över, och jag blir varm, kan inte sluta le på fåniga vis.
När jag är ledsen, så gör det så ont, och jag kan verkligen inte låta bli att gråta. Och då menar jag inte stilla tårar, utan verkligen, helt förstörd-glo-in-i-väggen-och-gråta, eller typ hulka och panikandas och gråta.
När jag blir arg, så måste jag visa det, jag måste få det ur mig, nästan på direkten. Det är jobbigt att dölja det.
Och det krävs inte mycket för att locka fram dom här känslorna ur mig, så man måste som sagt var verkligen hänga med i svängarna. Men det finns så många andra känslor, som också är intensiva hos mig, men som jag inte orkar beskriva. Inte för tillfället iallafall. För de här känslorna är de som dyker upp oftast.
Just nu ska jag bara gömma mig för alla känslor, och dagdrömma.
För om man drömmer om något tillräckligt länge, inträffar det då? Jag hoppas det iaf.
Det är skönt att bara vara.
Jag har funderat på en sak, föds alla med olika mentaliteter, eller alla med samma?
För vissa känner alla känslor de har väldigt intensivt, medans andra har det lite ... ja inte lika intensivt helt enkelt.
Min pappa påstår att jag föddes med intensiva känslor. Det kan nog stämma.
Jag är en sån människa som är som en berg och dalbana utav känslor. Det gäller att ha orken för att hänga med i mina ups and downs. När jag är lycklig, så går det inte att dölja, allt bara bubblar över, och jag blir varm, kan inte sluta le på fåniga vis.
När jag är ledsen, så gör det så ont, och jag kan verkligen inte låta bli att gråta. Och då menar jag inte stilla tårar, utan verkligen, helt förstörd-glo-in-i-väggen-och-gråta, eller typ hulka och panikandas och gråta.
När jag blir arg, så måste jag visa det, jag måste få det ur mig, nästan på direkten. Det är jobbigt att dölja det.
Och det krävs inte mycket för att locka fram dom här känslorna ur mig, så man måste som sagt var verkligen hänga med i svängarna. Men det finns så många andra känslor, som också är intensiva hos mig, men som jag inte orkar beskriva. Inte för tillfället iallafall. För de här känslorna är de som dyker upp oftast.
Just nu ska jag bara gömma mig för alla känslor, och dagdrömma.
För om man drömmer om något tillräckligt länge, inträffar det då? Jag hoppas det iaf.
Kommentarer
Trackback
