HelloEmie

Vad händer? den 25,e verkar det hända lite saker i strömsund?
Vilka är hemma, vad ska ni göra, och har ni lust att hitta på något?!

Kommentera för guds skull, så hörs vi!

Varför känner du känslan i magen du gör just nu?
Är det musiken du lyssnar på, folket runtom dig, eller är du ensamen?
Vi har ständigt känslor som irrar runt i kroppen, utan att jämt förstå varför vi känner som vi gör. Ibland är vi lyckliga, och kan skratta åt småsaker här i livet, utan att riktigt veta varför vi är lyckliga.. Är det omgivningen som gör det åt oss?
Ibland kan vi vakna upp med en orolig känsla, kanske t.o.m en klump i magen utan att ens veta varför. Och ibland vet vi varför.

Jag brukar aldrig tänka på varför jag upplever de lyckliga känslorna jag har. För jag har fullt upp av att njuta av den stunden. Vi borde tänka lite mer på varför, så kanske vi kan förlänga de lyckliga stunderna. Det kan vara en komplimang, en blick, en rörelse, eller något du ser som gör att du känner dig helt varm inombords. Om vi memorerar stunderna väl, och tänker på dem en grå dag, kan den värmande känslan komma tillbaka då?

Hur många har upplevt känslan att vakna med en klump i magen och ha ångest, att må dåligt, och bara vilja somna om? Vissa har kanske en anledning, andra vaknar bara med det. Jag är en av dem som inte vet varför jag har det.. Ångest är en otroligt laddad känsla, En känsla som kan ha många orsaker. En känsla vi ältar i, en känsla vi funderar om. Vad beror det på? Förlänger vi den känslan genom att älta det, att försöka hitta anledningen till det, eller gör vi helt rätt i att försöka lösa problemet istället för att tänka på något annat?

Det finns så många känslor att skriva om, och jag vet inte varför jag skriver om dom. Jag tycker inte direkt om att skriva om vad jag har gjort idag, eftersom jag har svårt att sätta ord för det. Jag har svårt att beskriva min vardag utan att texten blir tråkig halvvägs. Istället skriver jag om saker som bara hoppar upp i hjärnan, som behöver komma ut ibland. Det kanske är intressant för vissa, och långtråkigt att läsa för andra. Det är upp till läsaren, inte mig.

Svartsjuka.

Svartsjuka.. En hemsk känsla. Det finns olika typers svartsjuka. Du kan vara svartsjuk på vad någon annan har. Du kanske också vill ha det, men vet att du aldrig kan få det. Iallafall inte för tillfället. Det kan handla om en partner, pengar, eller ett materiellt ting. Det är en typ utav svartsjuka. Något som kanske är lite lättare att hantera. Att skaka av sig. Sen har vi en annan sorts svartsjuka. När någon du tycker om väljer någon annan istället för dig. Eller om din partner tittar på någon annan, säger något om någon annan. Det kan sticka till, det kan göra ont. Och det kan eka kvar i huvudet i en evighet. Det kan göra att du vill förändra dig själv. Att du känner att du inte duger. Jag vet att jag inte är ensam om den känslan.

Och den här känslan kan utvecklas vidare också. Det kan leda till att du bara ser en annan som ser bra ut, du förstår inte varför du inte kan ha allt som han/hon har kroppsmässigt. Svartsjuka är en känsla som kan trycka ner oss totalt, och göra om oss till hemska människor.

Kärlek

Det här är en underbar känsla. En känsla alla bör uppleva. Det är en känsla jag har svårt att beskriva. Men jag ska försöka. När man träffas de första gångerna, och man har fjärilar i magen. Det är ett under att dom inte bara flyger ur magen, och man har svårt att sitta still. Man har svårt att hålla händerna i styr. De första kyssarna tar en till himlen och tillbaka. Och man gör sig extra fin i början när man träffas, man vill ju verkligen vara perfekt. Och man kan börja stamma, och få svårt att prata. Man vågar kanske inte säga allt man tänker jämt, för att man är rädd att det ska komma ut fel. Kärlek är en känsla vi förknippar med lycka. Och det är väll helt rätt på sitt vis, men det är även en känsla som kan såra en mest. För den man älskar, är den som kan göra en mest arg, och ledsen. Det finns ingen som kan såra en så mycket. Men den lyckliga känslan man har utav kärlek överväger oftast det sämre, och gör den inte det, då kanske det är dags att glömma personen du är med.

Hur upplever du känslorna som tagits upp i det här inlägget? Kommentera gärna, jag måste avrunda inlägget innan det blir för långt. Någon känsla du undrar över hur andra upplever, kommentera, så finns det en chans att jag skriver om det.  Eller är det en speciell sak du vill ska tas upp, för jag behöver komma igång med skrivandet igen!