Min framtid
Jag läste Angelicas blogg, där hon skrev om vad hon trodde hon skulle bli när hon blev stor! (barndrömmar you know!)
Och jag insåg själv att, gud, jag måste också få dela med mig!
När jag var liten, så ville jag bli advokat. jajjemen! Allvarligt talat, jag hade inget humm om vad dom egentligen gjorde, jag trodde väll mest att de räddade oskyldiga människor dag in och dag ut och var skitrika. Sen att de faktiskt fanns advokater som försvarade mördare och sånt, det visste jag inte om.
Sen hände något, och jag ville bli präst, bara för att min kusin på pappas sida var det. Den perioden gick över ganska snabbt, och jag slutade att tro på gud helt. Det kanske var lika bra det, fast det är ju sjukt mycket pengar i det också.
Sen så gjorde jag ett löfte till mina föräldrar, och mina morföräldrar, helt omedvetet, bara för att göra dom glada. Jag lovade dom, att när dom blev gamla, så skulle jag ta hand om dom och hjälpa dom med allt. Det var för tillfället något jag bara sa för att göra dom glad. Men nu, flera år senare, så har jag ju faktiskt jobbat med gamla människor, och jag gillar det otroligt mycket..
Det jag inte förväntade mig, var att jag skulle vara en arbetslös, fattig 19-åring. När jag var liten, så trodde jag att jag skulle resa runt och se mycket utav världen, jag skulle vara rik, och kunna skämma bort mina nära och kära. Ja, jag skulle kanske t.o.m vara känd! Jag skulle kanske ha en karriär, och ett påbörjat familjeliv. Jag skulle ha det mesta jag ville ha. Men ack och ve, livet kan slå slint. Man kan drömma, man SKA drömma, och det är okej, även fastän inga utav mina drömmar blev sanna!
Men jag fortsätter att drömma om min framtid, hur den kanske ser ut om 5 år, eller 10 år! För om jag drömmer tillräckligt mycket, så kanske jag lyckas.
Och jag tror jag ska göra det nu, jag ska lägga mig och drömma. För jag vet vad jag vill ha just nu, jag vet allt jag vill ha, och som jag skulle kunna få. Men jag tar det inte, jag ber inte om det. För det känns dumt.
Så därför tänker jag lägga mig och drömma om det, och unna mig en stunds lycka iaf!
Godnatt! :)
Och jag insåg själv att, gud, jag måste också få dela med mig!
När jag var liten, så ville jag bli advokat. jajjemen! Allvarligt talat, jag hade inget humm om vad dom egentligen gjorde, jag trodde väll mest att de räddade oskyldiga människor dag in och dag ut och var skitrika. Sen att de faktiskt fanns advokater som försvarade mördare och sånt, det visste jag inte om.
Sen hände något, och jag ville bli präst, bara för att min kusin på pappas sida var det. Den perioden gick över ganska snabbt, och jag slutade att tro på gud helt. Det kanske var lika bra det, fast det är ju sjukt mycket pengar i det också.
Sen så gjorde jag ett löfte till mina föräldrar, och mina morföräldrar, helt omedvetet, bara för att göra dom glada. Jag lovade dom, att när dom blev gamla, så skulle jag ta hand om dom och hjälpa dom med allt. Det var för tillfället något jag bara sa för att göra dom glad. Men nu, flera år senare, så har jag ju faktiskt jobbat med gamla människor, och jag gillar det otroligt mycket..
Det jag inte förväntade mig, var att jag skulle vara en arbetslös, fattig 19-åring. När jag var liten, så trodde jag att jag skulle resa runt och se mycket utav världen, jag skulle vara rik, och kunna skämma bort mina nära och kära. Ja, jag skulle kanske t.o.m vara känd! Jag skulle kanske ha en karriär, och ett påbörjat familjeliv. Jag skulle ha det mesta jag ville ha. Men ack och ve, livet kan slå slint. Man kan drömma, man SKA drömma, och det är okej, även fastän inga utav mina drömmar blev sanna!
Men jag fortsätter att drömma om min framtid, hur den kanske ser ut om 5 år, eller 10 år! För om jag drömmer tillräckligt mycket, så kanske jag lyckas.
Och jag tror jag ska göra det nu, jag ska lägga mig och drömma. För jag vet vad jag vill ha just nu, jag vet allt jag vill ha, och som jag skulle kunna få. Men jag tar det inte, jag ber inte om det. För det känns dumt.
Så därför tänker jag lägga mig och drömma om det, och unna mig en stunds lycka iaf!
Godnatt! :)
Kommentarer
Trackback
