2011
Jaha, tvåtusenelva. Nu har det börjat. Året 2011! Jag ser inte fram emot det. I år fyller jag 20. Eller ja, om 19 dagar fyller jag 20, iallafall om jag har räknat rätt. Jag har redan sjukt med ångest över det. Deja vú någon?
Men jag mår dåligt över annat också. All ångest bara bubblar över, jag mår dåligt, jag vill kräkas, jag har ångest, jag spacar ut och sitter och stirrar på ingenting. Jag övertänker saker, får ett stort svart hål i bröstkorgen och får svårt att andas. Världen snurrar för fort. Jag dagdrömmer, och framförallt så kan jag inte sova.
Idag var jag tvungen att ringa chefen, jag grät så jävla hårt imorse, för när jag väl somnat, ordentligt in på morgontimmarna så ringde min telefon. Det var dags att kliva upp. Och verkligheten kom springandes emot mig som en stor jävla betongmur. Det var som en riktig käftsmäll. Sanningen, det här är jag, det här är mitt liv.
Och ja, jag vet att min blogg har blivit tråkig som satan på ett år.
Men på ett år har det hänt mycket. Jag har förlorat mycket. Jag har "förlorat" vänner, andra vänner har flyttat, jag har förlorat hoppet, mina drömmar och mina planer. Nu kan jag knappt planera en vecka framåt utan att det ger mig ångest. Jag klarar inte av förutbestämda saker, och jag vet inte varför. Kanske för att mitt liv var så strukturerat förut, kanske för att jag hade planer för varje liten grejj i livet.
Men det är ju min blogg, det är ju min chans att bara få skriva ut allt skit, bara få vräka ur mig all skit jag har inom mig. Och idag behövs det. Jag tänker inte ens förklara varför min värld har gått under igen. Jag vet bara att nu har den VERKLIGEN gjort det. Den här gången är det sant. den här gången går det inte ens att drömma.
Men jag skäms över att jag inte kan fungera funktionellt varje dag. Jag skäms över att jag sjukanmälde mig idag, men jag sa sanningen iallafall till chefen. Att jag inte mådde bra, att jag inte fungerade som människa idag. Jag skäms över att ångesten ligger inom mig varje dag, redo att bryta ut över småsaker. Jag skäms över hur arg jag kan bli på en sekund, och hur ledsen och förstörd en liten mening kan göra mig.
Fan vad livet är skört, fan vad vi människor är känsliga. Att ändra sitt eget liv skulle inte ta många sekunder. Nu måste jag ändra något i mitt, det MÅSTE ändras. Jag ska söka jobb, och jag tänkte inte göra det här i sverige faktiskt.
Jag önskar att vi människor hade en starta om knapp. Det finns så mycket jag vill ändra på här i livet. folk säger att man inte ska titta bakåt, man ska inte ångra sig, man ska titta framåt. det finns så underbara saker jag har gjort här i livet. Men just idag, känner jag att det är saker jag vill göra ogjort, eller saker jag hade velat ha gjort.
För första gången på länge så flyter verkligen alla ord ur mig bara. Jag skriver inte i min egen bok, för det tar för lång tid att skriva med penna. På tangenterna så flyter alla tankar bara ut direkt.
Tills nästa gång, om det blir någon nästa gång, för jag börjar bli less på internet, och få veta alla nyheter på internet...
Men jag mår dåligt över annat också. All ångest bara bubblar över, jag mår dåligt, jag vill kräkas, jag har ångest, jag spacar ut och sitter och stirrar på ingenting. Jag övertänker saker, får ett stort svart hål i bröstkorgen och får svårt att andas. Världen snurrar för fort. Jag dagdrömmer, och framförallt så kan jag inte sova.
Idag var jag tvungen att ringa chefen, jag grät så jävla hårt imorse, för när jag väl somnat, ordentligt in på morgontimmarna så ringde min telefon. Det var dags att kliva upp. Och verkligheten kom springandes emot mig som en stor jävla betongmur. Det var som en riktig käftsmäll. Sanningen, det här är jag, det här är mitt liv.
Och ja, jag vet att min blogg har blivit tråkig som satan på ett år.
Men på ett år har det hänt mycket. Jag har förlorat mycket. Jag har "förlorat" vänner, andra vänner har flyttat, jag har förlorat hoppet, mina drömmar och mina planer. Nu kan jag knappt planera en vecka framåt utan att det ger mig ångest. Jag klarar inte av förutbestämda saker, och jag vet inte varför. Kanske för att mitt liv var så strukturerat förut, kanske för att jag hade planer för varje liten grejj i livet.
Men det är ju min blogg, det är ju min chans att bara få skriva ut allt skit, bara få vräka ur mig all skit jag har inom mig. Och idag behövs det. Jag tänker inte ens förklara varför min värld har gått under igen. Jag vet bara att nu har den VERKLIGEN gjort det. Den här gången är det sant. den här gången går det inte ens att drömma.
Men jag skäms över att jag inte kan fungera funktionellt varje dag. Jag skäms över att jag sjukanmälde mig idag, men jag sa sanningen iallafall till chefen. Att jag inte mådde bra, att jag inte fungerade som människa idag. Jag skäms över att ångesten ligger inom mig varje dag, redo att bryta ut över småsaker. Jag skäms över hur arg jag kan bli på en sekund, och hur ledsen och förstörd en liten mening kan göra mig.
Fan vad livet är skört, fan vad vi människor är känsliga. Att ändra sitt eget liv skulle inte ta många sekunder. Nu måste jag ändra något i mitt, det MÅSTE ändras. Jag ska söka jobb, och jag tänkte inte göra det här i sverige faktiskt.
Jag önskar att vi människor hade en starta om knapp. Det finns så mycket jag vill ändra på här i livet. folk säger att man inte ska titta bakåt, man ska inte ångra sig, man ska titta framåt. det finns så underbara saker jag har gjort här i livet. Men just idag, känner jag att det är saker jag vill göra ogjort, eller saker jag hade velat ha gjort.
För första gången på länge så flyter verkligen alla ord ur mig bara. Jag skriver inte i min egen bok, för det tar för lång tid att skriva med penna. På tangenterna så flyter alla tankar bara ut direkt.
Tills nästa gång, om det blir någon nästa gång, för jag börjar bli less på internet, och få veta alla nyheter på internet...
Kommentarer
Postat av: Erika
<3
Finns på mobilen om du vill prata.. lr smsa lr bara skriva av dei!
Postat av: bloondie
PUUUUUUUUSS! <3
Trackback
