dag 08 – mitt bästa minne.
Oj, den här var faktiskt riktigt klurig.. Jag har så många fina och braiga minnen.
jag kan nog inte säga att jag ar ett "bästa" minne heller. För det finns inte. Allt är ju antingen bra eller skit.
Men, några minnen kan jag ju ge er.
Jag kommer ihåg, när jag skulle få en lillasyster. Inte tessan, utan Madde. Jag kommer ihåg PRECIS hur jävla arg jag var över att jag skulle behöva dela min mamma med någon till. Men så åkte mamma in, och stannade på sjukan. Jag och tessan fick sova i mammas och pappas stora säng för att vi saknade mamma.
Men sen när vi fick se henne på BB, hon var så liten i den stora kuvösen med massor med slangar och kablar.
Det bästa jag visste var när sommaren kom, och jag fick gå långpromenader med henne i vagnen tills hon somnade. Det är ett ganska skönt minne, för när jag tänker tillbaka så ser jag bara långpromenaderna, när allt var så grönt och soligt.
Ett annat skönt minne var när jag precis hade klurat ut vart fan jag skulle bo här i ström. The moment när jag och Serena hittade THE lägenhet. Och firade det rejält!
Den natten gick vi hem asfulla. Till Serenas lägenhet. Hon spydde så det ekade, jag grinade så det ekade. Haha, alltså, det var ju egentligen roligt om man tittar tillbaka på det. Det kanske inte var så kul då, men nu i efterand! Den kvällen gick vi från Serena, med en hink Blondie och Louise hade packat, som det stack upp en nalle ur. Vi mötte faktiskt folk påvägen hem, med en hink i näven, med en nalle i. Inte visste vi att vi hade startat något som kanske skulle bli en av de bästa tiderna i vårat liv. Kollektivet!
Den kvällen är också ett skönt minne! Haha! Går inte ens att förklara.
När vi åkte på turne genom strömsund kommun / lappland. Var en tid då jag utvecklades och förändrades mest som människa. Aldrig har jag gått igenom något så tufft som då. Och musiken hjälpte, att få sjunga allt vad man har, och ge allt vad man har släpper ut många känslor. Plus att jag hade bra vänner som höll mig i handen, hjälpte mig på vägen, och fick mig att le. Det är ju inte en av dom bästa momenten är då, men det betydde väll mycket för mig helt enkelt.
Dagen jag lärde mig att cykla
Dagen jag insåg vilka mina sanna vänner var
Första gången jag kände mitt hjärta slå
Första fisken jag fångade
Varje gång jag somnat i soffan, och vaknade när pappa bar mig uppför trappen för att lägga mig i mitt rum
Första gången jag grät av lycka
Första kyssen
Första gången jag älskade
Första fisken jag fångade
Klockan ett fika i skuggan hos min mormor
Varje gång Lennart ropade Lucia efter mig
Känslan av att sitta högst upp i ett träd
Det jag försöker säga är att jag har inte bara ett bästa minne. Jag har många bra minnen. Jag skulle kunna fortsätta listan oändligt mycket till, men det behövs inte. Nu har jag delat med mig lite utav mina fina minnen. Men huvudsaken är ju att jag har dom.
jag kan nog inte säga att jag ar ett "bästa" minne heller. För det finns inte. Allt är ju antingen bra eller skit.
Men, några minnen kan jag ju ge er.
Jag kommer ihåg, när jag skulle få en lillasyster. Inte tessan, utan Madde. Jag kommer ihåg PRECIS hur jävla arg jag var över att jag skulle behöva dela min mamma med någon till. Men så åkte mamma in, och stannade på sjukan. Jag och tessan fick sova i mammas och pappas stora säng för att vi saknade mamma.
Men sen när vi fick se henne på BB, hon var så liten i den stora kuvösen med massor med slangar och kablar.
Det bästa jag visste var när sommaren kom, och jag fick gå långpromenader med henne i vagnen tills hon somnade. Det är ett ganska skönt minne, för när jag tänker tillbaka så ser jag bara långpromenaderna, när allt var så grönt och soligt.
Ett annat skönt minne var när jag precis hade klurat ut vart fan jag skulle bo här i ström. The moment när jag och Serena hittade THE lägenhet. Och firade det rejält!
Den natten gick vi hem asfulla. Till Serenas lägenhet. Hon spydde så det ekade, jag grinade så det ekade. Haha, alltså, det var ju egentligen roligt om man tittar tillbaka på det. Det kanske inte var så kul då, men nu i efterand! Den kvällen gick vi från Serena, med en hink Blondie och Louise hade packat, som det stack upp en nalle ur. Vi mötte faktiskt folk påvägen hem, med en hink i näven, med en nalle i. Inte visste vi att vi hade startat något som kanske skulle bli en av de bästa tiderna i vårat liv. Kollektivet!
Den kvällen är också ett skönt minne! Haha! Går inte ens att förklara.
När vi åkte på turne genom strömsund kommun / lappland. Var en tid då jag utvecklades och förändrades mest som människa. Aldrig har jag gått igenom något så tufft som då. Och musiken hjälpte, att få sjunga allt vad man har, och ge allt vad man har släpper ut många känslor. Plus att jag hade bra vänner som höll mig i handen, hjälpte mig på vägen, och fick mig att le. Det är ju inte en av dom bästa momenten är då, men det betydde väll mycket för mig helt enkelt.
Dagen jag lärde mig att cykla
Dagen jag insåg vilka mina sanna vänner var
Första gången jag kände mitt hjärta slå
Första fisken jag fångade
Varje gång jag somnat i soffan, och vaknade när pappa bar mig uppför trappen för att lägga mig i mitt rum
Första gången jag grät av lycka
Första kyssen
Första gången jag älskade
Första fisken jag fångade
Klockan ett fika i skuggan hos min mormor
Varje gång Lennart ropade Lucia efter mig
Känslan av att sitta högst upp i ett träd
Det jag försöker säga är att jag har inte bara ett bästa minne. Jag har många bra minnen. Jag skulle kunna fortsätta listan oändligt mycket till, men det behövs inte. Nu har jag delat med mig lite utav mina fina minnen. Men huvudsaken är ju att jag har dom.
Kommentarer
Trackback
